Myggor sprider farlig sjukdom

De gamla idéerna om att harpestbakteriens naturliga hemvist skulle vara harar och smågnagare håller nu på att revideras. En flerårig kartläggning av hur bakterien förekommer i naturen, gjord vid FOI, tyder på att bakterien istället lever och förökas tillsammans med protozoer, eller urdjur, i olika typer av vattendrag. Det kan betyda att det är i vattnet som myggor, de viktigaste spridarna av harpest i Sverige, smittas med bakterien.

Många sjukdomar som orsakas av bakterier eller virus kan drabba både människor och djur. Harpest, som är en bakteriell febersjukdom, är en av dem. Varje år blir ett antal människor i Sverige sjuka i harpest. Vissa år orsakar bakterien epidemier med hundratals och ibland tusentals rapporterade fall. Under sådana år brukar man också se ett ökat antal harar och mindre gnagare som dött av sjukdomen. Därför har man länge trott att bakterien förekommer naturligt bland dessa djur, och att en ökning av antalet smittade djur skulle leda till en större risk för smittspridning till människor. Det är också sedan länge känt att en mycket stor andel av de människor och djur som blir sjuka har vistats nära vattendrag. Människor kan smittas av harpest på flera sätt, via kontakt med sjuka djur, genom att andas in bakterien eller via infekterat vatten. I Sverige smittas dock de flesta via myggstick. Att myggor kan sprida harpest har man tidigare förklarat med att myggorna först stuckit en harpestsjuk gnagare och sedan fört över bakterierna till en mottaglig människa.

Ett förhållande som tidigare ställt till stora problem vid kartläggningar av bakteriens naturliga förekomst är att den inte går att odla från vattenprover. För att kunna spåra bakterien har FOI därför utvecklat kraftfulla metoder där vi, istället för att odla bakterien, letar efter dess DNA i olika provmaterial. På det sättet har vi visat att bakterien finns i vissa ytvatten, även under år då det inte rapporterats några fall av harpest bland människor i det aktuella området. Vi är nu på god väg att bevisa att harpestbakteriens naturliga livsmiljö finns i den komplexa näringsväv av bakterier och protozoer som utgör en stor del av den naturliga faunan i vattendrag. Det kan också förklara hur myggor smittas av bakterien eftersom myggans larver utvecklas i vatten.

Projektet genomförs vid FOI i samarbete med universiteten i Umeå, Uppsala och Örebro samt Smittskyddsinstitutet. Det samfinansieras av forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS) och centrum för miljöforskning (CMF). Kartläggningen har gett nya kunskaper om de processer som styr förökningen och spridningen av harpestbakterier i naturen och resultaten kan få stor betydelse för riskbedömning och förhindrande av smittspridning.